”Konspiration som konspiration”?

I debatter kring konspirationsteorier används ibland förenklande analyser för beskriva antijudiska såväl som antimuslimska tankegångar; inte sällan påstås de vara ”en del av samma konspirationsteori” och/eller idéer utbytbara mot varandra. Det existerar likheter, men konspirationsteorierna bör, enligt min mening, betraktas som två olika former av rasism som skiljer sig, snarare än påminner om varandra.

Antisemitiska konspirationsteorier
En av de mest rotade antisemitiska idéerna såväl före som i den efterkrigstida antisemitismen är tankestrukturen kring ”den judiska världskomplotten” som manifesteras i vitt skilda miljöer, med varierande motiv och som legitimeras med olika argument. Tankarna kring ett hemlig sammansvuren grupp som förgrenar sig långt upp på maktpositioner har legat latent i den antisemitiska
Franska utgåva av Sion Vises
Protokoll, 1934.
 
idétraditionen i århundraden. En ”judisk”/”sionistisk” medial, politisk och ekonomisk hegemoni är endast några av anklagelserna som riktats mot den judiska minoriteten i den antisemitiska idétraditionen. I det antisemitiska falsariet Sion Vises Protokoll återfinns kärnidén där utpekade ”judar” (individer behöver inte ens vara judar, utan beskylls agera i judars intressen eller är rent av är judar ”i det fördolda”) innehar maktpositioner och konspirerar mot det kristna väst via bl.a. frimurarloger – idag påstås judar även nyttja andra redskap än frimuarna. Enligt idén är judarna sina egna aktörer som – direkt eller indirekt, oavsett vem/vad – som bekräftar eller dementerar en påstådd världsbild.

Judarnas världsherravälde existerar/kommer existera, och de som ser konspirationen som historiens drivkraft menar att de som ”tjänat” på en händelse automatiskt iscensatt den och att ingenting sker av en slump. Med det argumentet påstås bl.a. att emancipationen och Franska Revolutionen var ”judisk”.

Ett annat centralt tema i den antisemitiska konspirationsteorin är tanken av sammansvurna judar som infiltrerar två ytterligheter – t.ex. kommunism och kapitalism – i syfte att spela ut de mot varandra för att uppnå ett samhälle i tumult där judar fritt kan regera sinneslöst.

Antimuslimska konspirationsteorier
De antimuslimska ”invaderingsteorierna”, kanske mest talande i Gisèle Littman/”Bat Ye’ors” konspiracistiska bok om Eurabia, där en ”smygislamisering”, för att tala Siv Jensens (FrP) språk, tar över västerlandet. Idén om ett muslimskt maktövertagande innefattar en europeisk-arabisk konspiration vars syfte är att förslava Europa under islam. När eller hur denna ”konspirationen” uppstod råder skilda meningar om. Ofta packeteras islamofobin i sk. ”invandringskritiska” idéer – ”muslimerna är för många”, ”muslimerna lever på bidrag”, ”muslimerna vill inte anpassa sig”, etc. Alltså: ”invandrarna är för många”, ”invandrarna lever på bidrag”, ”invandrarna vill inte anpassa sig”.

Islam är ingen religion, likt andra religion. Snarare en ”ideologi" där de antimuslimska konspiratorikerna påstår att Europa låter sig ”manipuleras” och förslavas av islam i utbyte mot oljehandel; detta sker via öppna gränser, välvilligt flyktingmottagande etc., något som leder till en islamisering med slutmålet att Europa förvandlats till en arabisk kontinent – ”Eurabia”.

Politiker, media etc., alla har en roll i att mörka och försvara konspirationen. Idéerna återfinnas bl.a. hos Kent Ekeroth, ett talande exempel är från Sverigedemokraternas landsdagar 2009:
Islamiseringen är dagens viktigaste politiska fråga. Antingen går vi under med en suck, eller också gör vi motstånd. Nu är vi inne i en ny fas i ett uråldrigt krig som går 1400 år tillbaka i tiden [...] islam är en imperialistisk ideologi som arbetar för världsherravälde. Men det finns hopp. Fler och fler partier i Europa inser islamiseringshotet. 2010 kommer SD in i riksdagen, så att det äntligen kan bli slut på det mångkulturella eländet!
Israel-flaggor dyker ofta upp på
 antimuslimska ”EDL”s
demonstrationer
I denna krigsteori där islam är oförenligt med ”västerlandet” framhålls stater likt Israel, Ryssland, Kina, Indien, ”det kristna Afrika” som frontstater då de anses ”kriga mot islam”. Israel-vurmandet är en islamofob opportunism men utesluter inte att miljön på något sett skulle vara befriad från den antijudiska idétraditionen – tvärtom. Ett talande exempel är Anders Behring Breivik som av vissa debattörer beskrivs som ”sionist” och/eller t.o.m. agerat i Israels agenda/finansierats av Israel. I den antisemitiska ”pro-sionistien” Breiviks manifest finner man idéer som för tankarna till den etnonationalistiska extremhögern om en ”kulturmarxistisk” elit som ligger bakom ”islamiseringen”. Breivik kritiserar Nazitysklands folkmord på judar, men inte av hänsyn till offren utan därför att Förintelsen, eller snarare dess politiska följdverkningar, enligt Breivik födde den ”mångkulturalistiska” ideologi som han menar har försvagat det kristna Europa, underminerat konservativa och nationella värden och öppnat upp för invandring av muslimer. I hans retorik, likt extremhögern, framförs inte sällan idéer om att ”islamisering” är en konsekvens av det judiska världsherraväldet.
Muslimer ses inom den rasistiska idén som ”resultatet” av en konspiration i Europa i och att de ”kommer hit och föder barn” tills de ”tagit över” – befolkningsmässigt. I kölvattnet av självmordsattentatet i Stockholm skrev t.ex. Expressen-kolumnisten Ulf Nilson:
”Faktum är att vi, ja, svenskarna, faktiskt är på väg att avskaffa oss, om än sakta. Obs! att nu raljerar jag inte längre. Sverige har sen länge minskande befolkning, ja, om vi ser till pursvenskar. Varje par föder statistiskt sett färre än två barn, lika med minskning. Våra invandrare, numera omkring 20 procent, av vilka 400 000 muslimer (varav de allra flesta naturligtvis inte är islamister), föder betydligt fler. Det är oundvikligt att det muslimska inflytandet växer.
Kort sagt: vi befinner oss i krig, Sverige liksom alla andra europeiska länder (och naturligtvis ”den store satan”, USA). Det är ett krig på sparlåga men livsfarligt likafullt.” (min kursiv)
Via demografins hjälp, genom att invandra till Europa för att sedan föda fler barn än icke-muslimer, skapar ”muslimerna”, som kategori, en situation där de blir fler än den ickemuslimska befolkningen.

Samma idé?
Den ”demografiska bomben”

Det finns både ”kvalitativa” och ”kvantitativa” skillnader mellan teorierna. Judarnas ”farliga” karaktärsdrag bevisas via ”smarta”, ”listiga”, ”giriga”, ”lömska” och ”välutbildade” hållning i samhället där de konspirerar i det fördolda. Sällan kombineras detta med en demografisk förökning där judarna ”tar över” pga. ”barnafödande” eller packeterat i invandringskritiska argument som att ”judar lever på bidrag”, ”judarna är för många”. Dessa demografiska argument mot judar var vanligt förr, inte speciellt centralt i den nutida antisemitismen.
Den muslimska kvinnan, däremot, ses som ett hot pga. att de är, alla, potentiella ”barnafabriker” och den muslimska mannen tilldelas, till skillnad från den antisemitiska idétraditionen, egenskaper av ”barbari”, ”primitivitet”, ”krigisk”, ”odemokratiskt” och ”aggressiv”.

”Judarna gav oss muslimerna”, skärmdump från Nordfront
Därför är islamiserings-fantasin inte att jämföra med de antisemitiska konspirationsteorierna kring en judisk omnipotens. Det betyder inte att den ena är ”värre”/”mer rasistisk” eller ”mer konspirationsteoretisk” än den andra; att förstå och påvisa skillnader – som är betydligt fler än likheterna – ger oss en möjlighet att begripa och motverka de rasistiska idéerna. Konspirationerna är även förenliga med varandra, men förekommer i sällan samma argumentation, förutom möjligtvis i de högerextrema miljöerna där ”judarna” ”gav oss muslimerna”. Än viktigare är det att förstå och kunna urskilja i vilka miljöer tankarna torgförs.

Inte heller stämmer tanken på att konspirationsteorierna endast skulle utgöra en form av xenofobi eller misstro mot ”den andre” där muslimer ”ersatt”/”avlöst” tankarna på ett judiskt världsherravälde.

Avslutningsvis: en viktig skiljelinje är att se hur de olika rasistiska idéerna rimmar mot olika budskap. Detta argument demonstrerar av idéhistorikern Stéphane Bruchfeld i Historisk Tidskrift 1996:
Att beskylla zigenare för att ha hittat på att de dödades i hundratusentals av nazisterna fungerar inte. Ännu mindre att anklaga de utvecklingsstördas international för att ha ljugit om ”eutanasi”-anstalterna Grafeneck, Brandeburg, Bernburg, Hartheim, Sonnestein och Hadamar.
Orsaken är att de inte finns några kulturella koder för den sortens påståenden. Varken zigenare eller utvecklingsstörda tillskrivs makten att lura en hel värld. Påståenden svarar inte mot något känt tolkningsmönster och blir därför obegripliga. Men antisemitismen går som en djup åder genom den västerländska kulturens undermedvetna, med ett budskap och ett språk som går att förstå. Och här handlar det framför allt om en av de mest grundläggande antisemitiska myterna, kanske och den farligaste; den om judisk makt och den världsomspännande judiska konspirationen.
Att fastslå att konspirationsteorier ”är lika dana” – ”förut handlade de om judar, idag om muslimer”/”jaja, det är samma idé som med judarna” är problematiskt på flera plan, av förklarliga skäl. Slappheten hämmar även förståelsen och försvårar förebyggandet av rasism.